regndans

Se, jag låter helt normal?!

Men det slutar här, jag tänker på jasminriset.

Japp, jasminriset fungerar nu som en symbol för att allt sker av en anledning i mitt liv, något jag alltid trott på och tröstat mig med.

Och så är det ju rätt gott, ska lugnt äta thai med jasminris ikväll.

Så till historian om jasminriset; härom dagen var jag sugen på biff med bambooskott. Jag kollade i skåpet innan jag gick och handlade, och inget ris. Därför skrev jag det på listan. Väl iaffären tycker jag alltid det är kul och se om jag kan komma ihåg allt jag ska handla utan att kolla på listan. Gillar att leka lite med mig själv då och då...

Normalt dubbelkollar jag såklart innan jag kommit till kassan (döh, så farligt lever jag inte) men denna gången gjorde jag faktiskt inte det. Och vad glömde jag? jasminris såklart. Ajaj, kom på det på vägen hem men tänkte vad fan, jag klarar mig utan jasminris. Jag kör  utan ris, LCHF, jag testar med nån bovete eller skit, då orkar jag ju dessutom mer av den goda grönsakerna och köttet. Jag bestämmer mig för att de går, jag vänder inte om till affären. Jag går hem.

Väl hemma inser jag att det visst finns ris, supergott jasminris som jag bara översätt. Och jag behöver inte köra utan eller med bovete. Riset var där hela tiden och väntade på mig. Det var meningen att jag skulle glömma köpa det.

Fattar någon, eller är det bara jag som är knäpp?

Knäpp och får hopp av jasminris.